Trasiga bitar av ett sönderslaget hjärta

Jag går sönder, en liten bit åt gången. En spricka, en kant.. Bara lite.. Sen finns det inget kvar.. Inga känslor, inget mod. Bara tårar som aldrig tycks sluta rinna. Klumpen i magen som bara växer sig allt större för varje litet ord, steg, blick. Mitt hjärta värker och tankarna snurrar så fort. Jag mår illa, jag blir yr. Skakar, gråter och sen tomheten. Smärtans tomhet. Det gör ont! Vem är du? Vem är jag? Vad är vi? Hur blev vi såhär? Vad händer? 

Varför lova när man alltid sviker? Varför förstöra sådant som ännu inte finns. Varför tro när framtiden inte ens existerar? Jag vill inte mer! Jag vill inte gråta, svikas och gång på gång förlåta o löften om att de blir bättre.. Löften som aldrig någonsin hållas. 

Lämning och hämtning

Har lämnat Olivia på förskolan för ca 1 timme sedan och sitter nu och väntar ute i solen på att hämta henne igen. Andra dagen som hon lämnas 1,5 h för att sedan hämtas. Antar det blir samma imorgon, då är de sista dagen på inskolningen. Nästa vecka börjar de riktiga allvaret och vardagen igen. Jag har jobbat två heldagar denna vecka, isf och imorgon blir de halvdagar. Känslan är lite konstig när jag tänker att jag lämnat mitt barn för att ta hand om andras.. Men så är det ju.. Alla lämnar sitt barn för att göra något annat. Och jag måste säga att jag trivs på jobbet. Jag trivs jättebra! Jag hoppas det fortsätter så när skolan drar igång på allvar också :) allt blir lite lättare då känns det som. 

Njut en sista stund innan jag hämtar Olivia, sedan hem och laga mat, äta för att sedan jobba 12-16 :) 

Kom igen!!

Kom igen nu då! Jag blir ju fasen nervös.. 

Back om work

Det känns bra, bra i precis hela kroppen. Just nu trivs jag kanon på nya jobbet. Är de ens möjligt efter två dagar? JA! Uppenbarligen så är det fullt möjligt, skön känsla. 

Olivias inskolning går oxå som på räls faktiskt. Hon trampar rakt in och leker som bara den. Bryr sig inte om mig ett dugg. Förutom vid frukten, då är mammas knä bäst! Får se hur det går sen när man ska lämna på riktigt och faktiskt går därifrån. 

Det bästa med att jobba är att man uppskattat att vara hemma så mkt mer! Vardag och helg bli två olika saker, mer rutin på livet och framförallt, man får en bra lön! 

Jag älskar Olivia mer än allt annat, men för mig var det verkligen dags att gå tillbax till jobbet nu. Jag vet att Olivia kommer älska dagis.. Eller jag måste intala mig det för annars blir allt nog pannkaka. För oavsett vad så är Olivia den som alltid kommer i första hand. Men på något vis känner jag mig redan som en mycket bättre mamma! 

Nu är det dags

Så imorgon är det dags. Imorgon börjar jobba igen efter att ha vart mammaledig sen den 15/3-13 det är ganska länge de. Nästan ett år och fem månader. Men jag antar det är så livet ska vara. Saker ska börja och de ska ha ett slut när något annat tar sin början. Hur eller hur måste jag väll erkänna att jag sörjer en del just nu.. Min lilla tjej har blivit en stor tjej och jag vill bara inte det ska ta slut. Oavsett vad finns det en sak som aldrig tar slut och det är att jag är mamma och jag har en dotter, världens sötaste, finaste tjej oavsett om hon är nyfödd, 1 år eller 15 år. 

Då, så liten och hjälplös. 

Nu, en stor och tuff tjej som ÄLSKAR att läsa böcker. 

Hur eller hur så älskar jag dig oändligt mycket och det är därför det gör ont i mitt hjärta när jag ska lämna dig på förskolan. Du är vårt allt! Älskade, älskade lilla barn! 

Lite ditt och lite datt

Tänk, det som då kändes oändligt långt är nu slut. På måndag börjar jag skola in min älskade lilla flicka på dagis och på tisdag börjar jag jobba. Det känna både bra och dåligt. Att lämna det absolut finaste man har i någon annans händer måste väll ändå kännas i hjärtat?

Jag själv är nervös inför mitt nya jobb också. Jag vet hur jobbigt och tufft det är att börja på nytt. Så många nya att lära känna, nya miljöer och en massa nya utmaningar. Jag kommer vara tröttare än vanligt och troligen bli väldigt osocial och tråkig en tid. Men stå ut, såsmåningom kommer jag att bli mig själv igen.. Förhoppningsvis..

Annars är de så lungt att de nästan är tråkigt. Jag längtar efter saker som inte ens kan ske just nu. Längtan, alltid den längtan. Men någon dag kanske, någon dag. Jag hoppas det, annars står jag inte ut. Jag väntar på dig, du som alltid ska vänta med allt. Tror att framtiden är bättre sen, senare.. Bara inte just nu. Skrämmande och jobbig därför skjuter vi på de.. Gah! Jag blir galen på väntan och längtan. Förhoppningsvis får jobbet mig på andra tankar. 

Kram!