Min ständiga tur

Så var de dags igen, att förlora. Förlora de som man knappt hunnit känna men ändå gjort sig otroligt påmint varje sekund. Det är inte rätt och jag antar att detta var sista gången. För jag tror helt ärligt inte att jag orkar mer. Jag vill inte vara en dålig mamma eller sambo. Jag tror jag nöjer mig. Jag har den finaste gåvan här, det får räcka även om de gör ont i hjärtat att ta bort en del för dig. 

/ med smärta i ett trasigt men ändå helt hjärta