Har ont i hjärtat idag, inte fysiskt utan psykiskt. Det värker av saknad, saknad efter dig min älskade lilla räka. Det har snart gått sex veckor och det känns som att vår otur med allt bara fortsätter att det aldrig ska bli vår tur. Jag är så trött, sover massor, äter järntabletter och vilar på dagarna men inget hjälper. Jag är arg för inget och gråter utan andledning. Jag är orolig för vad som händer här näst. Jag tänker och tänker så snart finns det väll inget kvar? Jag undrar vad jag gjort för att förtjäna all denna olycka som drabbar oss hela tiden?
Det enda jag vet är att jag vill må bra, men det tycks vara omöjligt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar