Ett år sedan vår älskade räkis försvann idag. Tänk att ett helt år har passerat, med så mkt sorg och så mkt glädje. Smärtan som svepte över vårt liv när vi fick beskedet att vårt lilla mirakel inte längre levde. Om ca en halvtimme har det på pricken gått ett år. Kanske är det därför jag känner mig deppig och ledsen, ligger smärtan kvar där inne ngn stans!? Jag kommer aldrig glömma, aldrig sluta undra men jag kan leva med det nu, det öppna blödande såret som en gång fanns är nu ett ärr. Ett ärr fullt av minnen, känslor och kärlek. För hur ont det än gjorde i mitt hjärta och min själ förde det Oskar och mig närmare. Två blev ett på riktigt. Älskar dig!
Förevigt min, Förevigt din, Förevigt vår älskade lilla räka.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar