Det ska inte vara så här. Det borde inte vara såhär. Men just precis så är det och det värker fruktansvärt mycket i mitt hjärta. Tårarna tränger fram trots att jag gör allt i min makt för att pressa dem tillbax. Varför måste just jag vara så som jag är? Varför måste allt alltid vara så komplicerat och tänkas tusen gånger om? Varför oroa sig för sådant som inte ens är nu? Önskar jag kunde släppa allt tankar och bara leva nu. Men det är omöjligt, det går inte. Och sen när två inte vill samma sak. När de är helt olika, man inte lever på samma plan, i samma drömmar. Vänta, vänta, vänta.. Ständigt denna väntan. På vad? Längtan, alltid denna längtan.. Efter mer, efter annat.. Bort, långt, långt bort..
Orkar inte tänka mer, orkar inte oroa mig för allt, för inget. Börja leva samma liv, med samma drömmar och mål.
Just nu känner jag mig inte bra. Jag mår inte bra. Inte just idag, inte just nu. Kanske blir det bättre imorgon, eller nästa dag. Tills dess får de vara..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar