Övertid

Trodde väll aldrig att ungen i magen skulle va så envis med att stanna kvar där inne. Nu har jag snart gått längre än vad jag gjorde med Olivia.. Inte klokt, man trodde väll att man som omföderska skulle komma igång lite tidigare eller iaf vara mer på gång. Känner mig faktiskt ganska ledsen och uppgiven emellanåt. Och det blir inte bättre av alla som tjatar. Man känner sig ju ännu mer misslyckad. 

Var hos bm igår, öppen 2 cm men tappen var omogen. Hon kom iaf åt att göra en ordentlig hinnsvepning och kände på bebis huvud. Men de verkar liksom inte hjälpa. Känns som att allt bara står stilla :( vill ju ha ut bebis nu!