Hur tänker de?

Jag kan inte sluta förundras över hur människor tänker. Hur de tänker när de gång på gång öppnar sin mun för att släppa ut exakt det de tänker. Utan minsta tanke på att just de där orden som så snabbt passerar ut faktiskt kan såra. Att man ibland kanske borde ta reda på fakta innan man yttrar sig om saker. Eller yttrar man sig för man känner igen sig, att man själv är sådan. Att man måste trampa lite till för att själv komma högre upp. Att man ständigt känner sig i underläge. Är det sprickor i den så otroligt välfyllda fasaden som plötsligt börjar glipa. 

Jag förundras även över motsatsen, de som aldrig säger något. De som inte tycks bry sig tillräckligt för att ens försöka. Bara tomma ord och lögner. 

Men trots allt så utsätter jag mig för det, gång på gång på gång. Är det för jag inte vet bättre? Eller för att jag så otroligt gärna vill tro att det kommer ändras? Jag vill inte ner, jag vill upp, upp! Men ändå hamnar jag här, med alla dessa tankar. Och jag kan inte låta bli att tänka på att jag är den jag är till följd av allt. Jag är känslig, jag blir ledsen och det gör ont låååångt in i hjärtat och själen varje gång. Och hur jag än försöker så hamnar jag alltid här till slut. Med mina tankar och jag tänker, om jag bara kunde lägga det bakom mig. Om jag bara kunde gjort något annorlunda. 

Ni kommer aldrig kunna förstå. Men jag tycker ni borde tänka er för innan ni öppnar era munnar, eller håller dem stängda.