Om jag kunde skulle jag utan tvekan spola tillbax tiden 9 månader. Inte för att jag inte älskar att ha min dotter på utsidan. Utan för att de 9 månaderna har vart de absolut bästa i mitt liv. Att se plusset på stickan, första vul där jag fick se hjärtat slå, kub där en riktig buse visade sig ( lilla bus) första sparken, rul, där en riktigt liten sprattelgubbe visade upp sig, magen som växer, sparkar som blir tydligare och tydligare som sedan över går till rörelser. Få höra hjärtelaget slå hos bm, känna livet inom mig som växer för varje dag som passerar. Spänningen vem som döljer sig där inne, hur lilla bus ser ut, vem det är, pojke eller flicka!? Att dela allt med min älskade Oskar. Förlossningen, från första riktiga värken till öppning. Förlossningen på Eksjö bb som blev helt underbar, känslan när krystvärkarna kom, känslan när hob kom ut och vi fick se vad de var och hur hon såg ut. Hennes första skrik. Underbara barnmorskor, när jag fick upp henne på bröstet och hon tittade på oss. Att få ligga med henne där och känns den enorma lyckan över att vår kärlek har skapat denna underbara lilla varelse. Vår älskade lilla bus! Oskar som klippte navelsträngen, när hon vägdes och mättes. Första gången jag lyfte henne, pussade henne och bara klappade henne. Allt de där vill jag uppleva igen. För hur det än är, smärtan, illamående, tungt.. Ja allt så är det den bästa tiden i mitt liv. Och troligen kommer den tiden fortsätta nu.. För det är väll nu livet börjar på riktigt? Nu det verkligen får en mening.. Jag är så lyckligt lottad som fått uppleva allt detta! Varje sekund av varje minut har varit otroliga!
Älskade lilla bus, du har berikat mitt liv och för det är min kärlek till dig helt villkorslös. Du är den största gåvan vi kunde få! Älskar dig så.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar