När försvinner alla tårar? När ska man känna sig sådär otroligt fantastiskt lycklig? Jag känner det? Eller.. Nja inte direkt om jag ska vara ärlig. Gråter ganska mycket och känner mig så annorlunda. Jag finns ju inte längre kvar, inte jag som i den jag var för 8 dagar sedan. Nu är jag någon helt annan och det skrämmer mig faktiskt lite. Jag försöker febrilt att hitta tillbaka till mig själv, eller iaf en bit av den jag var. Men den tycks vara borta för alltid. Jag måste vänja mig vid den nya jag.. Men går det? Alla andra kan ju? Alla andra lyckas ju. Varför inte jag? Varför rinner tårarna? Varför fäster jag fast tog så hårt i andra människor? varför ser jag annorlunda på de människor som finns nära mig nu? Hur kommer jag tillbaka? Snälla kan inte någon ge mig svar? Hjälp mig att hitta den rätta vägen, de rätta att göra? Hjälp mig att känna lyckan i livet igen.
Jag saknar min mage, min gravidmage. Jag saknar dina sparkar inom mig. Jag saknar spänningen, förväntan och synen på framtiden. Nu står jag och stampar på samma märke och kan inte ta mig upp igen.
Tro inte att jag inte älskar min dotter, för det gör jag. En kärlek som är oändlig. Jag gör allt för den lilla tösen. Hon är mitt allt! Från första stund jag visste hon fanns inom mig har jag älskat henne och kommer alltid att göra.
alla andra kan inte alls, inte i början å inte alla dagar sen heller, men alla är ju inte ärliga, och en del glömmer. Och andra kanske faktiskt är lyckligast i världen och svävar på fluffiga moln, även om jag tvivlar på de. Det är nog mer "normalt" att vara trött, ledsen och bara vill rymma från allt än att vara lyckligast i världen när man nyss fått sig en liten bebbe ! : )
SvaraRadera