Måndagsångest !?

Jag vet inte hur jag ska känna. Jag vet inte hur jag borde känna. Jag vet inte vad som är rätt? Vad som är fel? Hur ska jag tänka? Jag känner knappt igen mig själv längre. Vem är jag? Hur blev jag så här.

För ca ett halvår sen tänkte jag att I'll never be the same if I ever meet you again. Och tjena vad rätt jag hade. Det känns som att det liksom blev precis så, så som jag tänker, känner. Jag kommer aldrig bli densamme. Eller är det så här jag ska va? Troligen.. Högst av allt önskade jag mig ändå detta. Fast inte såhär.. Inte på detta vis.

På något konstigt vis gör det så jävla ont i hjärtat, så fruktansvärt ont att det håller på att gå itu