Dagen har faktiskt varit helt okej. Jag försöker och med små steg går det framåt. Jag har tvättat, plockat undan, ÄTIT, haft mamma på besök, vart ute med soporna och kollat på film. På något konstigt vis går dagarna och imon är det en hel vecka sedan. Jag gråter så tårarna aldrig verkar vilja sluta rinna, men någonstans har jag ändå hopp om framtiden. Att saker blir bättre, det blir inte som innan men det blir bättre. Vi kämpar på och tar varje dag i sänder. Vi pratar mkt om räkan men vi har börjat le. Vi kommer aldrig glömma räkan, aldrig sluta sakna. Men vi kommer kunna gå vidare, tillsammans. Och vi blir starkare och ser saker på ett annat sätt.
Det är vår tur nästa gång! Det är vår tur..
Sorgen kommer övergå i saknad. Ett öppet sår kommer sakta läka igen och bli ett ärr. I mitt hjärta är det alltid en plats för räkan.
Oskar är min styrka, min framtidstro och min bästa vän.
Förevigt våran älskade räka!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar