Vi kämpar på så bra vi kan, tillsammans! Igår tvättade och städade jag bilen, vi åt hos Oskars farmor, jag var och handlade. Vissa stunder vill man bara försvinna andra går det bra. Man tänker inte så mycket utan försöker sysselsätta sig så att tiden går. Såret börjar läka och bilda ett ärr, ett ärr som aldrig kommer att försvinna.
Idag ska jag tillbax till den där hemska platsen, känns ganska jobbit. Men hoppas det går bra. Snart är det våran tur, jag bara måste tro det. Och jag måste tro att det går bra nästa gång!
Oskar, min stora kärlek!
Förevigt våran älskade räka <3
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar