Dagen har börjat väldigt jobbigt. Jag har varit mycket ledsen och livet känns så fruktansvärt orättvist. Jag har pratat med mamma i en timme och fått ur mig lite av mina tankar och känslor. Det är jobbit när Oskar åker på morgonen. Det är jobbit att tänka på hur allt borde varit. Det är jobbit att vänta på att tiden ska gå så man mår bättre. Det är jobbit att oroa sig redan nu inför nästa graviditet. Det är jobbit att oroa sig över när kroppen kommer igång igen. Det är jobbit att oroa sig över hur lång tid det kommer ta innan jag får ett växande, friskt liv med ett tickande hjärta som inte slutar slå i min mage igen. Den där tomhets känslan är så påtaglig och fruktansvärd. Helst vill jag ha en tidsmaskin som hjälper mig att komma framåt i tiden.
Varför måste detta hända mig just nu? VARFÖR!? Jag behöver styrka för att ta mig igenom detta! Jag behöver hjälp, stöttning och ett nytt liv.
Oskar och Räkan, förevigt i mitt hjärta <3
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar