Tårar

Det där med tårar är egentligen ganska konstigt. Ibland gråter man av olycka, ibland av lycka och sen ibland vet man inte varför man gråter. Tårarna bara rinner och ibland kan det vara skönt att bara låta dem göra det. Det är ju trots allt bra att rensa tåkanalerna lite ;)

Jag måste bara nämna att jag tycker enormt mkt om mina arbetskamrater. De är så underbara, de bryr sig och de får en att känna sig önskad och välkommen! <3

Sjukdomar

Alla blir vi det.. oftast vid mindre passande tidpunkter. När vi absolut inte har tid, eller just när vi har tid fast vi har planerat den till roligare saker än jobb, skola etc.. Det infaller alltid under dessa perioder i livet.. iaf för mig. Och knappast är jag väll ensam om detta. Det låter bittert och är bara en bråkdel av vad det är.. Trots allt är jag ganska bra på att vara just bitter, förbannad och allmänt tanklös. Skönt att man är bra ngt iaf :)

Jag drömde att du viskade att det inte va någon fara, att allt kommer ordna sig till slut. Jag drömde oxå om trasiga kläder, hunger, falskhet och blod.. massor av blod. Allt i samma dröm, jag vet inte hur det hänger ihop, om det ens gör det.

En liten del som gör stor skilland i det stora hela. Det är inte rätt! Jag känns inte rätt!? Eller det är inte rättvist mot mig.. allt går över även om det stannar kvar.

On the day

On the day I can't see your eyes, I don't even want to open mine.
For the day's I'll know you be near, cause a day without you, it just isen't fair.
See the day's I can't hear your voice, I'm left without a choise.

My heart is missing a piece <3

En fribiljett?

Jag hade nog inte heller tackat nej till en fribiljett till himlen..

Någon som mig..

Jag vill hitta någon. Någon som är precis som mig. Någon som kan hålla om mig och viska att allt ordnar sig. Någon som får mig att känna mig levande. Någon som förstår precis hur allt är. Någon som man inte behöver säga något till, den vet allt ändå. Någon som mig. Eller som någon annan.

Eller bara någon som du..

Att tänka i nya banor

Det går över, det gör det alltid. Jag vet det! Och det är ju faktiskt så att jag är den enda som kan bestämma hur jag vill att mitt liv ska vara. Alla gör misstag, mer eller mindre. Alla hamnar vi i situationer som känns jobbiga. Men världen går ju inte under. Man får försöka att tänka i andra banor, banor som man mår bra av. Att ångra sig är väll bara ett bra bevis på att man tänker en extra gång nästa gång.. eller? Ähh, ja vet inte. jag försöker bara få mitt liv att fungera trots de hinder som föreligger. Jag säger förlåt till mig själv, för trots alt är det mig själv jag gör mest illa.

De mina är de fina <3

Vi ångrar oss!

Vi ångrar oss! Det är väll det som räknas.. att man ångrar sig. Att man önskar att det vore ogjort, men det går aldrig. Det kommer alltid finnas kvar, ALLTID! Hur vi än vrider och vänder på oss, om vi ändrar allt. Känslan finns alltid kvar.. Den bleknar med tiden men den finns alltid därinne någonstans. Man älskar sig själv så mycket att man hatar sig själv när man gör sig själv så illa. Jag ångrar mig! Men inte fan gör det någon skillnad.

Jag behöver inga visdomsord, jag behöver inga förmaningar, inga blickar, inget skitsnack, inga undandragningar.. Jag behöver er!