Olivia 1 år

Nu är du född och jag kan omöjligen hålla tårarna tillbax. Du är till och med 17 min gammal nu. Så perfekt, så liten! Vart tar tiden vägen? Nu är du ett år och 17 min.. Ett år!!! Hjälp, tårar letat sig fram. Vill inte att tiden ska gå så fort.. Vill inte missa en sekund, för det är just på en endaste sekund som hela livet kan förändras. Det gjorde de när du kom den där kvällen i april.. 21.20 plask, det är en flicka, vilken lycka. Ja, jag skulle fortfarande göra i princip vad som helst för att få uppleva det igen. Göra om allt, första barnet.   

Olivia, kärleken till dig gör mig svag och sårbar. Jag älskar dig av hela mitt hjärta och av hela min själ. Jag gör precis allt för dig. Men trots att jag ger dig allt, ger du mig mer. Du är de bästa i mitt liv. 

Tänk nu har klockan gått ännu mer, jag har vart mamma i 1 år och 23 minuter. Det absolut finaste i livet. En kärlek helt utan vilkor. 

Riktiga känningar

Ikväll är det 1 år sedan jag fick de första riktiga känningarna av att lilla bus var redo för världen utanför. Det började kännas i ryggslutet och kroppen kändes annorlunda på ngt vis. Allt var så spännande men ju mer värkarna kom igång desto mer längtade man bort.. Svårt att beskriva, för nu skulle jag göra nästan vad som helst för att uppleva allt en gång till. Kan inte i min vildaste fantasti förstå att det bara är 2 dygn kvar för att vara exakt. Sen är det ett helt år sedan du kom ut till oss. Så perfekt! Älskade älskade lilla barn. Vår älskade lilla bus. 

Min älskade dotter

Har byggt ett hem till dig, köpt en liten säng till dig. Och fast vi aldrig hade träffats var de som jag kände dig. Det här var något jag aldrig hade räknat med. Och så kom du tio fingrar, tio tår. En kväll i april. En diamant bland stenar och smågrus. Så det lyser fast det är natt här, det blir aldrig nånsin helt svart här. Du gjorde en halvtråkig dag till en kväll vi minns. Förevigade ögonblick, det här är vad vi lever för, det är ingen överdrift. 

Jag kan inte fatta, fatta att imorgon är det 1 år sedan du började göra dig redo för resan ut i världen. På söndag blir du 1 helt år! Ångest och lycka, längtar fortfarande efter de första ögonblicket när du kom upp på mitt bröst. Men varje dag med dig är ett nytt äventyr. Du är det bästa i mitt liv! Min älskade dotter!! 

Deppigt

Det ska inte vara så här. Det borde inte vara såhär. Men just precis så är det och det värker fruktansvärt mycket i mitt hjärta. Tårarna tränger fram trots att jag gör allt i min makt för att pressa dem tillbax. Varför måste just jag vara så som jag är? Varför måste allt alltid vara så komplicerat och tänkas tusen gånger om? Varför oroa sig för sådant som inte ens är nu? Önskar jag kunde släppa allt tankar och bara leva nu. Men det är omöjligt, det går inte. Och sen när två inte vill samma sak. När de är helt olika, man inte lever på samma plan, i samma drömmar. Vänta, vänta, vänta.. Ständigt denna väntan. På vad? Längtan, alltid denna längtan.. Efter mer, efter annat.. Bort, långt, långt bort.. 

Orkar inte tänka mer, orkar inte oroa mig för allt, för inget. Börja leva samma liv, med samma drömmar och mål. 

Just nu känner jag mig inte bra. Jag mår inte bra. Inte just idag, inte just nu. Kanske blir det bättre imorgon, eller nästa dag. Tills dess får de vara..