Nu är du född och jag kan omöjligen hålla tårarna tillbax. Du är till och med 17 min gammal nu. Så perfekt, så liten! Vart tar tiden vägen? Nu är du ett år och 17 min.. Ett år!!! Hjälp, tårar letat sig fram. Vill inte att tiden ska gå så fort.. Vill inte missa en sekund, för det är just på en endaste sekund som hela livet kan förändras. Det gjorde de när du kom den där kvällen i april.. 21.20 plask, det är en flicka, vilken lycka. Ja, jag skulle fortfarande göra i princip vad som helst för att få uppleva det igen. Göra om allt, första barnet.
Olivia, kärleken till dig gör mig svag och sårbar. Jag älskar dig av hela mitt hjärta och av hela min själ. Jag gör precis allt för dig. Men trots att jag ger dig allt, ger du mig mer. Du är de bästa i mitt liv.
Tänk nu har klockan gått ännu mer, jag har vart mamma i 1 år och 23 minuter. Det absolut finaste i livet. En kärlek helt utan vilkor.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar