lördag 27 februari 2016

Colin kommer till världen 1/7-15

Eftersom Colin inte alls självmant ville lämna min mage och det inte fanns minsta lilla tecken på att något var på gång så var det låååångt från beräknat 16 juni till igångsätting 1 juli. Jag tyckte det kändes så jobbigt med igångsättning, som ett stort misslyckande, varför funkar inte min kropp denna gång liksom. Olivia kom ju av sig självt.. Många tårar och en liten sorg senare så var det ju ändå dags och med facit i hand så var det ju helt okej, bekvämt om inte annat och med tanke på de relativt snabba förloppet så var det kanske ändå bra. 

Klockan 07 den 1/7 skulle vi infinna oss på förlossningen i Eksjö. Förväntansfull och spänd på att äntligen få se vem som gömt sig i magen i dessa 9 månader. Denna dag och de följande dagarna skulle oxå komma att bli de varmaste på hela året 😩. Mamma kom på morgonen och skulle ta Olivia. Skönt hon slapp stressen och att se sin mamma med värkar, något gott i allt iaf :) 

Strax efter 07 kom vi in på förlossningens där blev det uppkoppling på ctg och bebisen mådde alldeles utmärkt i min fotbollsrunda mage. Sedan började väntan, först på ronden som skulle komma runt 9. När de väll kom så skulle de "kolla läget" och de va liksom "dött" öppen ca 2 cm men tappen kvar! NEJ! De bestämde att sätta en ballong efter ställningstagande med oss om vi ville starta eller vänta. Vänta ? De fanns inte på världskartan, nu ville man ju inget annat än att få träffa sin skatt! De sa till mig att det är inte så säkert de blir bebis idag, de kan ni inte förvänta er, ballongen kan sitta i upp till 24 h. 😮😤 verkligen det man ville höra när man redan va urless på att vänta. Efter de satt den så började nästa väntan. Ctg, väntan, ctg en vända till cafeterian, mat, väntan osv. Det kändes som något var på gång men kunde inte säga om de va bra eller dåligt. Efter 6 timmar så hade ballongen fortfarande inte ramlat ut men då va de ändå dags att dra lite i den och den ramlade ut!  Va? Jag blev väldigt förvånad då jag var inställd på att det skulle ta de där 24 timmarna iaf. 

Så runt klockan 15 ploppade den ut och döm om min förvåning när jag redan var öppen 5 cm !! Visst hade jag haft lite ont men absolut inte så jag trodde de hade hänt så mkt. En liten stund senare bestämde de även att de skulle ta vattnet för att sätta igång de ytterligare. Jag bad dem vänta eftersom Oskar inte var plats utan var ute och åt. Berättade även att när vattnet gick med Olivia så gick de undan. Men de försäkrade mig om att de inte skulle gå så fort denna gång. Men fick iaf ringa till Oskar. Han fick panik och skyndade sig tillbax. 

Och mycket riktigt bara en stund efter de tagit vattnet drog de igång på riktigt. Och framåt 16 tog jag lustgasen, såå skönt! De kopplade även på dropp för att dra på värkarna ytterligare. Nu skulle ungen ut! Fy fasen så intensivt de blev. Utan dropp hade jag 3-5 värkar på 10 min med hade jag 6-8 😳 sedan var jag tvungen att tömma min stenhårda mage oxå så blev ett långpass på toa 😁😝 och det gjorde nog susen. Värkarna blev mer smärtsamma och mer intensiva och kan ju säga att det inte var någon hit att sitta på toa utan lustgasen med en droppställning genom värkarna 👎🏼 bara att andas! 

Var väldigt skönt när man väll hade tagit sig tillbax till sängen och lustgasen igen! Sedan sa de bara pang bom! Krystvärkar från ingenstans och jädrar så intensiva. 
- Jag får krystvärkar skrek jag genom masken till Oskar. 
-Va ? Panik i Oskar ögon och han kastar sig efter larmknappen. (Tur barnmorskan med följe va snabba in) jag skriker att jag har krystvärkar och de säger bara jaja, lugn. Sen skriker jag att nu kommer ungen! Då blev de minsann fart av med de snygga nättrosorna och sen säger de att jag måste lugna mig, hålla emot de går för fort! Va? Hålla emot, jag vill ju ha ut ungen NU! Men försöker så gott det går och jag lyckas tydligen bra eftersom det inte blir några skador direkt. Klockan 17.36, 4 min efter första krystvärken känner jag hur huvudet kommer ut och strax senare  glider kroppen ut och rummet fylls av skrik. En pojk på 4075 gram och 52 cm läggs på mitt bröst och känslorna som sedan väller fram kan bara en mamma som vart med om samma sak förstå. Vår son ❤️ 

Så sammanfattningsvis hade jag rejält ont i 1 timme och 45 min innan Colin kom med raketfart och de nätt och jämt hann ta emot honom. De första han gjorde, precis som sin syster var att bajsa på mig, de är kärlek de 😉 

Colin Victor Valter ❤️
1/7-15 kl 17.36 
4075 gram och 52 cm

Du, du är helt unik ingen är dig lik ❤️

torsdag 25 februari 2016

Oj, vad tog tiden vägen?

Med tanke på detta långa uppehåll så får man väll luta sig mot att jag faktiskt inte mådde tipp topp när Colin var nyfödd. Precis som efter Olivia var det enormt mkt känslor i omlopp och bara tanken på att det kanske faktiskt var sista gången jag fick uppleva detta fantastiska fick mig att känna en enorm panik och stor sorg. Men vi får se vad framtiden bär med sig 😊 

I vilket fall som helst så har det ju hänt en hel del och Colin är ju snart hela 8 månader!! Vart tog den tiden vägen liksom? Han sitter själv och är i full färd med att börja åla, krypa verkar de som. Han har även börjat äta pyttelite mat och gått fram amning till flaska vilket var något av det värsta jag vart med om! Så tur det är över även om de verkar som vi får göra en till liknande historia från flaska till mat 😩 han är envis den där ungen! Smörgås går iaf ner, med smör och leverpastej. Så han får väll leva på det och välling för det går oxå hem. 
Olivia är stora tjejen, hon fyller ju snart 3 år. Kan inte för mitt liv förstå att hon funnits i mitt liv så länge. Hon som kom med ljuset på något vis efter den tunga hemska våren 2012. Hon är en sprudlande liten dam som verkligen vet vad hon vill. Hon älskar allt som är rosa och glittrar. Hon har till och med början på mellanavd, skutan nu på sommens förskola. Min lilla stora tjej ❤️ 

Tänkte jag skulle skriva ett inlägg om den dagen när Colin föddes oxå, mest för min egen skull men kanske finns det någon som tittat in då och då här fortfarande ☺️ 

Tjingeling så länge!