Tankar om kärlek och svek

Just nu har jag väldigt svårt att förstå mig på hur många människor fungerar när det handlar om kärlek. Hur kan man ena stunden älska någon? För att i nästa stund inte? Vad är det som gör att allt kan ändras på ett ögonblicks sekund? Eller har de funnits länge? Legat där och grott? Bara väntat på de rätta ögonblicket... 

Ja kommer nog aldrig att sluta förvånas över hur lätt många av oss tar på kärlek. Hur lätt de är att bryta upp, träffa andra och glömma. Eller är det verkligen så? För visst kan man inte glömma om man verkligen älskat? Iaf inte på en kort kort tid.. 

En är trasig, en bryr sig inte och en har nog aldrig ens älskat. Tre totala motsatser i en och samma värld.. Min värld. Min värld som också rasar då och då, min värld som jag tillsammans med den jag älskar bygger upp, om och om igen.