Förtjänar jag ens den lycka jag känner? Händer detta mig, får jag verkligen ta del av det? Är det på riktigt, på riktigt att känna dessa känslor!? Jag blir helt upprymd av tanken på dig, du gör mig lycklig. Du har allt jag letat efter.. tror jag iaf. Och som Mie skulle ha sagt, även den finaste rosen har sina taggar. Än har jag inte hittat dem och jag vet inte om jag vill leta heller..jag behöver inte! Du är nog det vackraste jag vet. Dina ord värmer mitt hjärta och jag smälter. Jag antar att det kallas kärlek och förmodligen är det just det! Konstigt men sant, jag tror jag är kär, på riktigt!
KLART SÒM FAN JAG FÖRTJÄNAR DETTA!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar