En dag i sorg.

Man vet inte vad man har förens man har förlorat det.

Jag tror precis jag insett vad jag haft och vad jag förlorat. Det jag har är en illusion av något som egentligen inte finns.

Mitt hjärta är i tårar, min själ skriker och min kropp gör ont.

Älskar du mig? Vill du leva med mig? Betyder jag ngt för dig? Jag vågar inte fråga för jag är så rädd för svaren, rädd för sanningen. Att den inte ska stämma övernes med min dröm.. en dröm jag verkar ha levt i under snart 10 månader.

Mamma, jag älskar dig för allt du gör för mig, alla dina ord och att du står ut med mig!