Allt oftare ställs jag inför samma fråga, utan att svaret blir tydligare. Jag vet inte hur jag ska göra, jag vet bara att detta inte är rätt. Det är inte rätt alls, inte någonstans. Men den enda som inte tycks förstå är oxå den enda som måste förstå. Jag är trött, känner mig väldigt sliten och matt. Det känns som att det mesta hänger på mig och det skrämmer mig väldigt mycket med tanke på framtiden. Det är en sak jag aldrig kommer att förstå, hur kan man sätta sig själv och sitt i första rum 24 timmar om dygnet 7 dagar i veckan och aldrig nånsin tycka det är konstigt. Inte förstå att andra blir arga, irriterade och ledsna.
Kanske är jag bara bitter, något jag lovat mig själv att inte bli. Så kanske är det dags att ta steget fullt ut även om tajmningen inte kunde vart sämre. Förändring krävs!
Ska försöka att sova nu även om det känns svårt för alla måsten som borde göras.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar