Ska man skratta, gråta eller bara skita i allt? Det är frågan. Fattar verkligen inte vad det är med mig eller min kropp. Är besviken men samtidigt lättad över det som sker framöver.. Men ändå känns allt så meningslöst på ngt vis, som att det inte spelar ngn roll och det jag byggt upp ska ngn annan rasa ner eller ta över.. Gah! Blir inte klok och är fruktansvärt trött.
Sen den andra saken är SJUKT jobbig! Det är synd om mig, bara så alla vet. Håll med mig eller skjut dig själv.
Vad händer?
SvaraRaderaPuss