I fredags var den dag jag bävat inför. Ett sista farväl till vår älskade farfar. Sov hos pappa från torsdagen efter fotbollen, var en lugn förmiddag med iordning fix, prat och musik. Väl nere i kyrkan började tårar att trilla. Grät under hela akten till musik, tal, sång och synen av kistan. Det jobbigaste var det sista farvälet när vi skulle fram till kistan och lägga på rosor. Så mkt tårar, smärta och saknad.
Efter akten var det mat och minnesstund i församlingshemmet. Sen åkte vi till fjäll för att fortsätta kvällen i varandras sällskap.
Jag saknar dig farfar.
Sorg är kärlekens pris.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar