Kan inte i ord beskriva det som känns inom mig. Sorg, förtvivlan och en enda stor smärta. Farfar, oavsett vad så älskade jag dig. Du var en fin person. Den bästa farfar man kunde ha. Med humor, blinken i ögat, skrattet.. du var aldrig arg. Du fick mig att le och skratta. Alla mina tankar går till dig! Jag vet att du har det så mkt bättre där du är nu men det ändrar inte sorgen i mitt hjärta. Sorgen över att man inte gjorde mer när du fanns här.
Förevigt saknad <3
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar