Jag var väldigt säker på att jag skulle gå över tiden även om jag redan innan bf dagen den 3 april hade förvärkar och läckande bröst. Och mkt riktigt den 3 april kom och gick utan att någon bebis dök upp.
Den 11 april hade jag sista tiden hos min barnmorska på familjecentralen. Efter de vanliga mätandet och lyssna på hjärtat så skulle hon göra en undersökning för att kolla hur det såg ut. Visade sig att jag var öppen 1 cm med en mjuk tapp. Hon kom inte åt att göra en hinnsvepning. Vi bokade tid för igångsättning den 18 april.
Redan samma kväll fick jag dock mer sammandragningar och förvärkar vilket fortsatte hela natten. Väldigt oregelbundet.
På fredagen den 12 april började jag klocka värkarna framåt eftermiddagen. Var allt mellan 3 till 30 min mellan dem. På kvällen blev de mer och mer smärtsamma. Så tänkte att det var lika bra att gå och lägga sig. Redan vid 20-tiden kröp jag ner. Men gick otroligt dåligt att försöka sova. Så fort jag nästan somnade kom en värk. Fortsatte att klocka värkarna och de blev tätare, oftast mellan 3-8 min mellan. Vid 22.30 kom Oskar och la sig. Varje värk skrek jag lite och försökte att andas genom, väldigt blandat resultat. Vid 23-tiden sa Oskar att jag skulle ringa till förlossningen. Vilket jag gjorde och vi var välkomna in.
Väl på förlossningen fick jag ctg kurva i ca 40 min. Fick saft och vatten. Allt såg bra ut och både Oskar och jag såg på skärmen när värken närmade sig. Aj! Även barnmorskorna såg att jag hade ett bra värkarbete. Sedan blev det undersökning, var fortfarande bara öppen 1 cm men tappen var det bara lite kvar på. Fick veta att jag var i latensfasen, alltså i gen aktiv fas ännu. Vi fick välja om vi ville stanna eller åka hem. Vi valde att åka hem det en sovdos. Vägen hem var en pina, varje värk gjorde ont i ryggen och jag ville bara ligga ner.
Hemma tig jag sovdosen i hopp om att få sova iaf några timmar. Blev mest dåsig och värkarna kändes fortfarande ganska bra så blev inte många timmars sömn.
På lördagen fortsatte mina värkar och jag klockade. På förmiddagen var det ganska glest mellan värkarna 15-30 min ungefär. Försökte att äta men gick inget vidare. Så fort en värk var på väg var jag tvungen att sitta ner, trycka handen mot ryggen och försöka andas. Mamma ringde stup i kvarten och frågade hur det gick oxå, fick lägga på många gånger för värkarna. Fick förslag om att testa med vetekudde mot ryggen men det hjälpte inte alls. Mitt på dagen ändrade värkarna karaktär och blev mer smärtsamma. Kändes som att ryggen skulle gå av. Skrek varje gång av smärtan och försökte febrilt att andas. Mamma som fortfarande ringde hela tiden tyckte det var dags att åka in. Men jag avaktade ett tag till.
Vid 14-tiden gick slemproppen och värkarna började komma ännu tätare. Nu var det 1,5-8 min mellan varje värk. De höll i sig allt från 40 sek till 1,5 minuter. Oskar var uppe och skulle bara göra klart en bil. Jag klarade mig en timme till iaf väll? Jo visst, du har ingen aning om vilken smärta det är!! Vid 15.00 ringde jag förlossningen och vi var väldigt välkomna in. Oskar bad mig vänta en timme till iaf. Åh, jag trodde ju jag gick sönder! Funderade på Eda, lustgas och bad. Fast Eda ville jag ju inte ha, men skulle jag verkligen klara mig utan?
Vid 16 kom Oskar äntligen upp, han tänkte duscha och äta lite innan vi ev åkte in. MEN jag som var på toa hade upptäckt att ja börjat blöda lite vilket jag informerade honom om. Panik! Oskar blev väldigt stressad och bytte varken kläder, duschade eller åt. Han sprang ut i bilen och VI MÅSTE ÅKA NU! Själv tog jag det i min takt, gick inte fort att ta sig ut i bilen. Oskar var otroligt nervös plötsligt, tänk om vi inte skulle hinna in..
Bilfärden till Eksjö var den värsta jag vart med om. Att sitta som en pinne när värkarna kom var näst intill outhärdligt! Jag skrek av smärtan och tryckte allt vad jag hade mot ryggen. Oskar frågade gång på gång om inte värken släppte snart. Till svar fick han att de märker han väl för helvete själv! Den bilfärden gick väldigt fort kan man säga.. Oskar var väldigt lättad när vi parkerade utanför sjukhuset. Han ville jag skulle skynda mig ur bilen och upp för trapporna. Lätt..
Skriver om på förlossningen senare :) håll tillgodo så länge.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar