Lite ditt och lite datt

Tänk, det som då kändes oändligt långt är nu slut. På måndag börjar jag skola in min älskade lilla flicka på dagis och på tisdag börjar jag jobba. Det känna både bra och dåligt. Att lämna det absolut finaste man har i någon annans händer måste väll ändå kännas i hjärtat?

Jag själv är nervös inför mitt nya jobb också. Jag vet hur jobbigt och tufft det är att börja på nytt. Så många nya att lära känna, nya miljöer och en massa nya utmaningar. Jag kommer vara tröttare än vanligt och troligen bli väldigt osocial och tråkig en tid. Men stå ut, såsmåningom kommer jag att bli mig själv igen.. Förhoppningsvis..

Annars är de så lungt att de nästan är tråkigt. Jag längtar efter saker som inte ens kan ske just nu. Längtan, alltid den längtan. Men någon dag kanske, någon dag. Jag hoppas det, annars står jag inte ut. Jag väntar på dig, du som alltid ska vänta med allt. Tror att framtiden är bättre sen, senare.. Bara inte just nu. Skrämmande och jobbig därför skjuter vi på de.. Gah! Jag blir galen på väntan och längtan. Förhoppningsvis får jobbet mig på andra tankar. 

Kram!