Trasiga bitar av ett sönderslaget hjärta

Jag går sönder, en liten bit åt gången. En spricka, en kant.. Bara lite.. Sen finns det inget kvar.. Inga känslor, inget mod. Bara tårar som aldrig tycks sluta rinna. Klumpen i magen som bara växer sig allt större för varje litet ord, steg, blick. Mitt hjärta värker och tankarna snurrar så fort. Jag mår illa, jag blir yr. Skakar, gråter och sen tomheten. Smärtans tomhet. Det gör ont! Vem är du? Vem är jag? Vad är vi? Hur blev vi såhär? Vad händer? 

Varför lova när man alltid sviker? Varför förstöra sådant som ännu inte finns. Varför tro när framtiden inte ens existerar? Jag vill inte mer! Jag vill inte gråta, svikas och gång på gång förlåta o löften om att de blir bättre.. Löften som aldrig någonsin hållas.