Det är ju inte konstigt att man blir grymt sugen på en liten bebis ( jag vet att Colin fortfarande är liten 😮) vart man än tittar så svämmar ju flöderna över av ultraljudsbilder, gravidmagar och nyfödda små mirakel. Att gå i väntans tider är så spännande och man känner sig så vacker och får en enorm livsglädje. Att känna de där små sparkarna ( som sedan blir kraftiga för att nästan göra ont 😳😁) se sitt barn på den där skärmen för första, andra eller tredje gången. Att få höra hjärtat som galopperar på och allt de där. Men också oron över att allt! Båda mina graviditeter att kantats av en enorm lycka och glädje men även till stor del en oro. Spec den första tiden med tanke på mitt bagage men oxå under hela graviditeten. Så visst är det både för och nackdelar med det hela. Ändå kan jag inte låta bli att hoppas på att jag ska få uppleva allt ännu en gång för det är trots allt en magisk resa och de r ögonblicket när ens lilla mirakel kommer till världen är det mäktigaste och största här i livet ❤️ tur att resan fortsätter och att man får lära känns och vara en del av de deras uppväxt och liv. Att man får se när de tar sina första steg, när de börjar prata, lär sig läsa, springa, hoppa och dansa. Men också trösta och föröska hjälpa och reda ut livets alla svårigheter.
En sak är iaf säker kärleken till mina barn är villkorslös. Den är så stark att jag utan tvekan skulle offra mig själv för dem. Och det är först sen jag fick upp Olivia på mitt bröst som jag kan förstå hur mycket min egen mamma älskar mig och mina syskon.
Att föralltid ha sitt hjärta vandrandes utanför sin kropp 💗
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar