Tankarna tar över hela min tillvaro just nu. Det som föut kändes så självklart är nu bara en djungel av skäl till att INTE! Jag är så avundsjuk på er.. på er som har en ömsesidighet, som ger och tar, offrar allt, verkligen visar varandra gång på gång. Jag har egentligen inga ord bara en smärta och enorm tomhet. En Tomhet som bara växer.. tårar som bränner bakom svullna ögonlock och ett hjärta som börjar spricka i redan tidigare ärr.
Jag försöker att förstå, vill förstå. Hjälp mig?
Är i Moaryd över dagen, byter däck på min bil och grejjer lite. Sen.. ? Jag vet inte vad jag vill, hur jag vill..Känns inge bra att ge och bara låtsas som att allt är okej.. strycka sträck över saker för att du ska må bättre. Saker som finns kvar inom mig, hela tiden.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar