Kan ni oxå tänka ibland, när ni är ute i hösten, att löven liksom leker? Att de dansar omkring och jagar varandra där på gatan. De ser så lyckliga ut, nästan löjligt. Som att det inte finns några bekymmer. Det enda de bryr sig om är liksom att vara där. Härligt, jo minst sagt. Snacka om att leva i nuet! Det borde v nog oxå göra, det som har varit har ju varit och det som kommer vet vi egentligen inget om.
Sänder en tanke till Lars löv, när vi ändå pratar om löv. Han var en fin vän till mig som tyvärr inte längre finns bland oss. Tur att han ser oss och sina vänner från sin himmel :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar