Smärtan vill inte försvinna. Den biter sig fast i hjärtat och det känns tungt. Försöker att inte tänka så mkt, men det är omöjligt. Tankarna är där, 24/7. Till och med i drömmen. De är så klara så tydliga. Har iaf börjat sova nu, tungt! Men trots det vaknar jag sällan utvilad. Jag är trött!
När livet förändras på en hundradels sekund. När allt man trott, hoppats och förväntat sig går sönder. Bara sådär, på ett ögonblick. Jag vet inte om jag orkar bygga upp allt igen. Jag orkar inte göra det ensam, och jag vet inte ens om jag tror på dina ord. För på ngt sätt kan jag inte släppa tanken på hur man väljer. Gör man såhär mot ngn som man älskar?
Ge mig ett land utan tårar, smärta och onda ting!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar