Allt känns bättre med tiden. Man lär sig liksom att leva med saker och ting på något vis. Jag tänker bara på sorgen och saknaden efter vår lilla räka, efter någon månad var jag på fötter igen och det trodde man ju aldrig precis efter allt. Och jag trodde inte att jag ett år, en månad och 13 dagar senare skulle föda en frisk dotter. Idag är jag glad för att allt de där, om inte räkan tagit från oss hade vi ju inte haft lilla bus och jag hade inte vart den jag är. Det stärkte mig och Oskars och min relation, allt till det bättre.
Igår kände jag mig ganska bra, idag ännu ett snäpp bättre. Känner att man lär känna lilla bus mer och mer. Och att hon lär känna mig, att jag kan tyda hennes signaler, ibland iaf ;)
Det som är jobbigt just nu är två saker,
Ett, hon har inte fått något namn. Jag vet vilket namn jag vill, men Oskar är inte så glad i det namnet. Så vi får väll se, målet är att hon ska ha ett namn på söndag iaf :)
Två, jag ska ge de som var med på förlossningen en liten gåva var. Inget stort men bara för att visa vår tacksamhet för ett bra jobb. Problemet är ju att de inte direkt jobbar 7-16 mån-fre så inte lätt att veta när de är där.. Man vill ju lämna personligen. Om ngn har förslag på hur man kan göra är det väldigt välkommet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar