Just nu rinner mina tårar. Det känns så fruktansvärt.. ungefär som det gör varje morgon. Det gör så ont att vi förlorat våran älskade räka. Jag känner mig så tom, misslyckad och dålig. I min hjärna snurrar ständigt bilden på det lilla barn som skulle blivit vårt.. frågorna är så många, men det finns aldrig några svar.
Du förstår inte vad jag går igenom. Du förstår inte hur ont det gör i mitt hjärta, tomheten jag känner. Jag förstår inte hur man kan skriva en sak till någon som redan är på botten. Tänk efter lite så kanske du förstår. Testa och vända på det.. Jag trodde nog att vänskap på riktigt var mer värt än att vara vänner på facebook. Men jag hade fel!
Tyvärr kan jag inte ha vissa människor i mitt liv just nu. Det skadar mer än det gör nytta. Någon gång, kanske om en månad, ett halvår ett år, då kanske jag kan ha er här igen. Är ni riktiga vänner förstår ni och finns kvar.
Räkan, förevigt i mitt hjärta <3
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar