Jag försöker att se framåt! Oskar är positiv och jag vill så gärna tro på hans ord. Jag älskar honom så otroligt mkt och såg verkligen fram emot att få ett barn med honom. Ett barn som är vårt. Att skapa något så fint tillsammans som sedan är oss.
Samtidigt är känslan av orättvisa, smärta och sorg så otroligt stark att det är svårt. Varför just vi? Varför just våran älskade räka? Det känns som att bli lurad på nästan fyra månader! Men vi såg dig, du fanns ju där. Vilket gör det så otroligt mkt svårare! Och just det att du levt till bara dagar innan.
Livet blir inte alltid som man tänkt sig men det tar tid att komma tillbax. Och en dag ska vi ha vårt friska, fina barn här! Jag måste tro det!
Förevigt du och jag!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar